Hönsprojektet:
Nu har vi byggt hönshus och hönsgård. Ett litet
för trädgården.
Vi har skaffat 5 Japanska vaktlar, stora som tjocka starar ungefär.
Brunspräckliga och "naturliga". Fyra hönor och en tupp.
Han är urfånig! Så fort han blir lite stressad
eller nåt, ska han sätta på en höna!
Han hänger dem i nackfjädrarna och sliter frenestiskt
för att komma till. Nu är det inte så lätt, för
han når nästan inte ner..
Men "efteråt" är han mycket mallig! Han flaxar med vingarna
och gal. Hon ruskar mest på sig och ser lite vimmelkantig ut.
Tror jag det! Sån hämningslös uppvaktning skulle
få vem som helst ur balans!
Vaktlars galande låter som när man gurglar sig. Och inte
så högt att grannarna blir störda? (Hoppas vi!)
Däremot luktar det lite ... och de producerar gödsel och
ägg i en himla mängd!
Vad gör man med vaktelägg? Stora som yttersta tumleden?
När man kokar och äter, känns det som man plundrat ett starbo!
Lägges i kokande vatten i 1 minut - sen är de "lagom".
Äggskalen är beigespräckliga utanpå och turkosgröna
inuti. Jättefina!
Smakar som vanliga ägg, fast gulan är större i förhållande
till vitan än hönsägg.
En höna lade sig och ruvade efter många om och men, och
fick fram fyra pigga kycklingar.
Men vi fick trä potatislåren över henne och ruvplatsen,
för tuppen lät henne inte vara ifred! Sen gick det bra.
Över vintern lärde de sig att gå inomhus över
natten, och när det är kallt.
Vi har en glödlampa tänd därinne som sprider lite värme,
och sedan den 14 februari ligger en höna på ägg igen
- hur nu det ska gå?
Vi har ju 5 tuppar idag!... (fjolårskycklingarna verkar vara
av hankön hela högen!)
2000-05-06
Tja, nu har vi ändrat om lite.
Flyttat hönshus och hönsgård, och tagit bort tre tuppar
(En har rymt!) samt skaffat två dvärghönor.
Så nu är det ett himla kacklande och spralande i hönsgården
- för att inte tala om cirkusen när grannens katter visar
alltför stort intresse!
Då hörs de! Över hela kvarteret! Katten stack i 120
från grannskapet, och går nu .på avstånd från
hönsgården.
YES! Äntligen kanske vi slipper kattskiten i trädgården??
(Tyvärr! Effekten håller inte i sig! anm juni)
Man ser hönshuset till vänster bakom plommonträdet
som slår rekord i blomning iår!
Sen kan jag meddela att dvärghöns är veritabla grävmaskiner!
De gräver frenetiskt . Och letar efter insekter.
Och gräver igen. Oavbrutet. Och de käkar gräs, rabarberblad,
enbarr, maskrosor mm mm.
Kryddodlingen som fanns där förut är på 3 veckor
uppbökad med rötterna! Fascinerande..
En bild på Nattis och Daga -grävmaskinerna.
Sen kan jag också erkänna: Det är KUL med höns!
Aldrig trodde vi att de pratar så mycket och har så mycket
hyss för sig! Fast smarta - neeeej!?
1 juni 2000
Nu har vi fått 9 vaktelkycklingar!
Jättesöta små gulbruna bollar som trillar efter mamma
höna på rad, och när hon stannar till, så bökar
de in sig i fjäderdräkten.
Sen står hon där, med lätt desperat blick, utplattad
till formen, med 20 fötter- 2 stora och 18 små!
Det är så himla sött så det är bara inte
klokt!.
Fjäderdräkten är i oordning och bubblar sig hej vilt
när kycklingarna kavar runt i mammans värmande fjädrar.
Ja, det kan inte vara lätt att bli mor?
Sen har båda dvärghönsen blivit inspirerade, så
nu har de lagt sig också.
Eftersom det var mer än tre veckor sedan de sist träffade
en tupp, så riskerar vi att de ruvar "i tomme".
Så vi lade dit några vaktelägg. Få se hur det
går?
För det är bäst att hönorna får nåt,
annars kan de ligga i två-tre månader och ruva.De är tydligen
otroligt envisa, påstås det.
Det SKA bli nåt! Så smått är väl bättre
än inget?
Ja, så där dog tankarna om självförsörjning
på ägg.... ialla fall nån månad framåt.
Vi kan ju ta bort äggen och tvinga fram ny äggläggning,
men de var så äggsjuka så de skrek - så vi låter
dem väl hållas då?...
Vi har byggt en "grotta" av torv åt vaktelhönan. Och så
har hon fått en egen bur i hönsgården.
Dels för att få vara ifred för tuppen och för
att skydda kycklingarna från dvärghönsen.
Vi tror att de med förtjusning skulle svepa en sån där
liten en till lunch.
Kanske får de vara ifred i framtiden om dvärghönsen
själva fött upp vaktlar?
Mor samt ett barn som varit på rymmen och nu hämtas hem av
mamma vaktel.
Titta hur tufsig hon är! Det är jobbigt att ruva!
15 Juni 2000
Dvärghönan kläckte fram en vaktelkyckling för en
vecka sedan. Gudars, vilket bestyr hon har! Och hon hanterar den lilla
lilla kycklingen ibland, så man undrar om den verkligen kommer att
överleva detta - men det verkar gå!? Nåja, kärlek
får den lille, fast lite väl handfast ibland. Står den
på fel ställe, kan den blåsa iväg när hönan
flaxar upp sig, eller sprättas bort när hon spralar i jorden,
eller kastas iväg med ett kraftig huvudkast, eller karas in till hönan
med näbben..Ibland står hon på den. (Höns har ingen
känsel i fötterna).
Ja, om den nu inte kvävs, när hönan pular i den lille
2 dm daggmask, så ska det väl gå även med resten???
Kycklingen har dock lärt sig att springa för livet eller kasta
sig platt till marken när morsan sätter igång och blåser
dammet ur fjäderdräkten.
Det är lite skillnad i storlek?... Ni ser den veckogamla kycklingen,
va???
Det finns fler som som har "pippi":
Själva har vi i princip slutat med vaktlarna.
Orsaken? Tidsbrist? Falnande intresse? Vet inte.
Vi har tre kvar och nu väntar vi på att åldern ska
ta ut sin rätt.
Om nån är intresserad av två gamla tuppar och en ungeför
lika gammal höna
är ni välkomna att höra av er!
start koi trädgårdhemma
zen tai chi slagruta
MS
litteratur Viktigtresor
sidan uppdaterad och avslutad 031004